• 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
  • 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
  • 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
  • 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
  • 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
  • 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Killar har kollat pungen. Nu är det din tur!

Snabb koll på pungen

Har du koll på dina bollar? Vet du hur du ska klämma och känna för att upptäcka om något är fel? Genom att lära dig hur och regelbundet kolla igenom din pung lär du känna din kropp och kan lättare upptäcka om något är fel. Skulle något vara fel har en tidig upptäckt stor betydelse för en fortsatt behandling.

Testikelcancer är inte en vanlig cancerform, men det är den vanligaste cancerformen bland unga vuxna. Ta dig därför tid att kontrollera din pung – det tar bara några ögonblick. För att göra det lätt för dig att kolla pungen har vi skapat en pungbesiktning som guidar dig steg för steg.
  • Skicka en påminnelse

    Visa din omtanke. Skicka en påminnelse till någon av dina vänner.

  • Ta kontroll över dina bollar genom att följa de 5 stegen i vår pungbesiktning. Bläddra med pilarna ovan. När du gjort klart pungbesiktningen - svara på frågorna här under.

  • Steg 1. Du kollar din pung bäst stående. Det är bra om du är på en plats där du är varm och avslappnad, tex i duschen.

  • Steg 2. Lyft upp pungen och låt den vila i ena handen.

  • Steg 3. Använd den andra handens tumme, pekfinger och långfinger.

  • Steg 4. Kläm och känn igenom en testikel i taget. Känn efter hårda knölar, förändringar och svullnader. Kom ihåg att det är vanligt att testiklarna inte är exakt lika stora. Upptäcker du något som inte känns rätt – kontakta din vårdcentral!

  • Steg 5. Klart! Kom ihåg att undersöka testiklarna regelbundet, då vet du hur de brukar kännas och kan lättare upptäcka förändringar.

Kontrollfrågor Ja Nej

  • Kände du någon knöl?
  • Kände du smärta eller svullnad i testiklarna?
  • Har någon av dina testiklar blivit större?

Nu har jag kollat pungen

Resultat

Förändringar i pungen kan till exempel vara en vätskefylld knöl, en så kallad godartad cysta eller en inflammation i en bitestikeln/testikel som gör att pungen svullnar eller gör ont. Men förändringar i pungen kan också, även om det är mycket ovanligt, vara tecken på testikelcancer och bör tas på allvar.

Därför ska man alltid kontakta en läkare om man upptäcker en knöl, om den ena testikeln har blivit större än den andra eller om en testikel känns svullen eller gör ont. Gör det mycket ont och smärtan har kommit plötsligt, bör man söka vård så fort som möjligt.

Hitta din närmsta vårdcentral på 1177.se

Resultat

Du har inte upptäckt något som verkar vara fel. Fortsätt att kolla din pung regelbundet och uppmana gärna dina vänner att kontrollera sina.

Berättelser

Jon, Stockholm

”Jag var orolig för hur folk skulle reagera om jag berättade, så jag sa inget. Inte förrän jag verkligen var tvungen.”

När Jon var 24 år gammal googlade han in ”cancer”. Hans kunskaper om testikelcancer var obefintliga, men han hade känt och sett att något inte stämde med den vänstra testikeln. Något hade förändrats.

Skärmen fylldes med information om de olika symptomen, men läsningen blev för ångestladdad.
– Jag ville inte erkänna för mig själv att något var fel, så jag gjorde ingenting, säger Jon. Förnekelsen över att något var fel pågick i två år. Under den tiden fortsatte Jon att leva som om allt var normalt. Sen kom brytpunkten. Den konstanta oron blev till slut starkare än rädslan för att ta reda på vad som hade hänt.
– Min oro över situationen påverkade mig och jag kände hur jag blev mer inåtvänd. Intresset för att umgås med andra blev mindre. Samtidigt såg jag hur testikeln växte och jag blev onormalt kissnödig.

Oron påverkade även studierna, där Jon hade svårt att fokusera på sina uppgifter och började halka efter. Idag ångrar han att han höll allt för sig själv.
- Jag var orolig för hur folk skulle reagera om jag berättade, så jag sa inget. Inte förrän jag verkligen var tvungen.

Tillslut gick Jon till sin husläkare och berättade om sin oro. Han besökte vårdcentralen för att göra olika tester och blev ivägskickad på röntgen. Sen kom beskedet – det var testikelcancer.
– Jag var inte beredd på det, även om jag kanske borde ha varit det. Det jag kände när jag fick höra det är den värsta känslan jag haft i hela mitt liv.

Jon visste ingenting om sjukdomen och under några dagar var han säker på att han skulle dö. Han berättade för sin familj att han var sjuk, men att han inte visste mycket mer. Väl på sjukhuset fick han reda på att oddsen var på hans sida och att 97 procent av alla som får testikelcancer överlever.

Jon har opererats två gånger. En gång för att ta bort den vänstra testikeln och tumören. Det andra tillfället var sex månader senare för att se om sjukdomen spridit sig till magen. Det hade den inte. Idag mår Jon väldigt bra och är glad över att vara ”frisk”. Han har dock svårt att förlika sig med en tanke – att hans egen kropp har försökt skada honom.
– Det är klart att man är lite trasig. Sjukdomen har gett mig ett annat perspektiv på tillvaron. Det jag kan säga idag är att jag önskar att jag hade gått till läkaren tidigare och att jag hade pratat med folk. För det stöd jag fick från familj, vänner och även sjukvården gjorde allting mycket lättare. Det återskapade någon form av trygghet i vardagen.

Läs berättelsen

Cristian, Stockholm

”Vem ska se min pung? Och om nu någon är där och rotar, så gör den personen förmodligen inte det för att se om det bara är en kvar eller inte.”

Cristian hade svårt att komma iväg till vårdcentralen. Hans vänstra testikel hade ju trots allt alltid varit lite större än den högra, kanske hade det med åldern att göra att den helt plötsligt blivit större?

Insikten att gå och kolla pungen kom när Cristian tog upp problemet med en vän.
– Redan under sommaren märkte jag att något var fel och ventilerade det lite med en polare. Vi kom fram till att jag nog borde ta och kolla mig, men att jag aldrig kom iväg, berättar Cristian.
När han insåg att något var fel började han med att söka efter information på nätet. Till slut ringde han vårdguiden för att ta reda på vart han skulle vända sig och fick då uppmaningen att kontakta vårdcentralen.

Dagen efter gick Cristian dit och fick genast en remiss för att göra ultraljud. Veckan efter ultraljudet återvände han för att få veta vad det visade.
– Tiden där emellan gick fort. Jag hade mycket på jobbet och jag har alltid prioriterat att umgås med vänner istället för att sitta hemma. Dock var jag hela tiden inställd på att det skulle vara testikelcancer och jag blev ännu mer övertygad efter att jag gjort ultraljud.

Därefter åkte Cristian till akuten, genomgick undersökningar och fick sedan åka upp till den avdelning som skulle bli ”hans” avdelning.
– Jag passade på att ringa mamma när jag väntade på doktorn. Det kom också att bli den enda gången som jag grät under den här processen. Just i det ögonblicket kände jag att jag hade väldigt många frågor utan svar och en osäkerhetskänsla sköljde över mig. Det kändes på något sätt overkligt.

Sen gjorde Cristian diverse undersökningar, blev röntgad och fick lämna sperma. Det var också då samtalet om proteskula kom upp.
– Det kändes redan från början som något väldigt onödigt, säger Cristian, Vem ska se min pung? Och om nu någon är där och rotar, så gör den personen förmodligen inte det för att se om det bara är en kvar eller inte. Faktum är att de som varit i närheten inte ens har märkt av det.

Därefter blev det dags för operation. Cristian kände sig inte speciellt nervös eller orolig. Efter operationen hade han dock ont och var hög av all morfin han fått i sig, men det tog inte många veckor förrän han var tillbaka på banan igen. Under ett halvår genomgick han strålbehandling för att få bort de sista ”gruset” man sett på röntgen.
– Idag är det två år sedan jag blev sjuk och alla kontroller efteråt har gått bra. Man har inte hittat något som är fel. Och gör man det, då tar vi det som det kommer. Det är ju bara ”lite cancer”.

Läs berättelsen

Erik, Stockholm

”Efter det satt jag och googlade och googlade. Vad är testikelcancer för något? Prognos? Hur många dör av det? Jag minns att jag googlade testikelcancer + döda + Sverige och en rad andra kombinationer.”

Den lilla knuten på Eriks ena testikel var inte större än en vanlig finne. Men att den nästan var omärkbar, förändrade inte det faktum att den faktiskt fanns där och att den inte försvann..

”Har den inte försvunnit när höstterminen börjar kontaktar jag en läkare”, tänkte Erik i början av juni när han precis hade insett att något kunde vara fel. Knutan på testikeln försvann inte. Tvärtom. Den blev större och även själva testikeln växte. När han sökte på nätet fick han upp information om allt från inflammationer och brock till testikelcancer. Väl hos läkaren konstaterades det snabbt att testikeln var svullen och för att utesluta det som kunde vara farligt, beslutade man att göra ett ultraljud.
– Vid det här laget var jag så nervös att jag bad läkaren att ge ett omedelbart besked om han såg något konstigt. Normalt funkar det ju inte så, men läkaren lyste med apparaten mot pungen och sa nästan direkt: ”du har en förändring i testikeln”, berättar Erik.

När nervositeten kom över Erik och han började svettas, la läkaren sin hand på hans axel och lovade att allt skulle bli bra. Där och då var han väldigt tacksam för det stödet. Dagen efter ringde läkaren från vårdcentralen och intygade det han redan visste. Det var cancer. Erik fick en kallelse till Karolinska.
– Efter det satt jag och googlade och googlade. Vad är testikelcancer för något? Prognos? Hur många dör av det? Jag minns att jag googlade testikelcancer + döda + Sverige och en rad andra kombinationer.

Google hade bara ett svar att ge honom: nästan alla klarar sig. Nästan alla. Det ringde i hans öron resten av den helgen. På måndagen besökte Erik urologen och veckan som följde blev en form av heltidsjobb. Undersökningar gjordes för att se om cancern spridit sig och blodprover togs för att bestämma form och operation.
– De talade om för mig att det var bra om jag frös in spermier, så dagen efter åkte jag till Adrologilabbet i Huddinge. Sammanlagt har jag nu 9,6 miljoner på banken. 9,6 miljoner! Dessa skulle finnas sparade i tio år.

Erik berättar att alla de läkare som han har mött under sin tid på de olika avdelningarna har varit positiva och haft inställningen att det ska gå bra. Efter operationen påbörjades nio veckor av cellgifter och då man hade hittat metastaser i magen planerades ytterligare en operation in. Det året spenderade Erik julen på sjukhuset. Tillsammans med sin bror åt han sjukhusmat och tittade på tecknade filmer från när de var små. Han beskriver det som en märklig men fin jul.
– Den här resan är den svåraste och värsta jag varit med om, men samtidigt den mest lärorika. Av någon underlig anledning vill jag inte ha det ogjort, säger Erik som idag är frisk från sin cancer och går på årliga kontroller.

Läs berättelsen

Martin, Stockholm

”Vid detta tillfälle visste jag att cancer kunde vara tumörer, men cancer var ett alldeles för laddat ord och det ville jag inte tänka på.”

Martin blev uppfostrad med inställningen att man inte går till läkaren om det inte är absolut nödvändigt. Ett år hann därför passera innan han kontaktade sjukvården för att kolla upp sin ömmande testikel. Den långa förnekelsen gjorde att chocken blev desto större när han väl kollade upp det.

21 år gammal upptäckte Martin att något var fel. Den vänstra testikeln var öm och han upplevde att han var ovanligt känslig i skrevet. Att kolla upp det var inte aktuellt. Inte förrän ett år senare, när ett annat symptom dök upp.
– Jag fick en knöl i bröstet som var öm och stod ut. Först då tog jag kontakt med sjukvården, berättar Martin.
Att Martin då fick en remiss till mammografin, upplevde han som väldigt pinsamt och jobbigt.

Väl på sjukhuset satt han i väntrummet tillsammans med kvinnor i 40-plusåldern och väntade på att få göra sin undersökning. Knölen troddes vara något som kallas gynekomasti – naturlig bröstutveckling hos män – som kan utvecklas efter behandling med hormoner eller vid användning av anabola steroider. Inget av detta stämde in på Martin och därför fick han även göra ett vävnadsprov. Någon vecka senare blev han kallad till vårdcentralen och läkarna berättade att de inte hade hittat något fel. Men eftersom bara ena bröstet hade förändrats, anade man att Martins kropp var i hormonell obalans. Läkaren frågade Martin om han hade haft några problem med testiklarna.

– När jag berättade att jag haft det under en längre tid, bestämde läkaren att det skulle göras en undersökning av testiklarna. Det hade jag inte gjort sedan hälsoundersökningen i lågstadiet och det var verkligen något jag aktivt undvikit sen de första symptomen. Nu var det helt enkelt bara för mig att svälja min stolthet.

Martin berättar att han hade mörkat symptomen så mycket för sig själv att han blev chockad över storleken på sin vänstra testikel. Testikeln var drygt dubbel så stor som den högra och hård som det hårdaste brosk. Om man kom åt fel punkt orsakade det en smärta som spred sig upp genom ljumskarna och magen – som en riktig pungspark. Martin gick hem med en remiss till sjukhuset för att göra ultraljud på testiklarna och med ett besked om att det i värsta fall kunde vara en tumör.
– Vid detta tillfälle visste jag att cancer kunde vara tumörer, men cancer var ett alldeles för laddat ord och det ville jag inte tänka på.

Samma dag som ultraljudet genomfördes fick Martin ett samtal om att komma in till akuten för operation. Med hjärtat i halsgropen åkte Martin till akuten utan att riktigt veta vad som var fel. Väl där fick han vänta en längre tid innan han fick reda på något. Sen fick han veta att de till 90 procent var säkra på att det var en tumör och efter flera tester var man övertygad om att det var cancer. Därefter opererades Martin och undersökningar gjordes för att se om cancern spridit sig. Det hade den inte.

Idag går Martin på årlig kontroll och mår bra. Han är född och uppvuxen i en liten by och berättar hur det än idag är svårt för människor att prata om hans sjukdom.
– Jag vet inte ens om hela min släkt känner till vad jag har gått igenom. Kommer det på tal och någon undrar så berättar jag självklart om det, men jag tänker inte identifiera mig utefter den sjukdom jag haft och presentera mig därefter för okända personer.

Läs berättelsen

Tobias, Jönköping

”Chocken var större för mina föräldrar. De hörde bara ordet ”cancer” och förknippade det direkt med död.”

26 år gammal hade Tobias gått in i väggen och drabbats av panikångest. Han genomgick en depression och hade precis blivit sjukskriven. Just i det ögonblicket började en annan oro växa sig allt starkare.

– När jag klämde på min ena testikel kändes det tydligt att den var förhårdnad. Jag blev lite orolig men tänkte att det ”bara” var en inflammation eller liknande, berättar Tobias. Förhårdnaden fick vara, månaderna gick och Tobias hade precis börjat jobba igen. Genom tillfälligheter och en välkänd cyklist kom vändpunkten. Av en ren slump läste Tobias några artiklar där Lance Armstrong berättade om sin testikelcancer.
– Efter det googlade jag ”förhårdnad testikel” och landade direkt på cancerfondens hemsida om testikelcancer.

Där och då ställde Tobias sin egen diagnos. Testikelcancer. Det var därför som ena testikeln kändes så konstig. Först kom chocken. Sen förstod han att 97 procent av de drabbade överlever, vilket lugnade tankarna. Dagen efter bokade han tid hos företagsläkaren och efter besöket där fick han en remiss till akuten dit han åkte samma dag.

En läkare gjorde ultraljud på pungen. Efter en stunds väntan fick Tobias beskedet att man trodde att det rörde sig om testikelcancer.
– Jag hade redan läst på och blev inte direkt chockad. Det blev mer att jag konstaterade att ”jaha, då får jag ta mig igenom detta”. Känslor av chock och ledsamhet växte sig aldrig starka. Istället gick Tobias in i något som han beskriver som ”ett-jävlar-anamma-mood”.
– Chocken var större för mina föräldrar som jag berättade det för helgen efter. De hörde bara ordet ”cancer” och förknippade det direkt med död. Jag förklarade väldigt tydligt att överlevnadschanserna var väldigt stora och att de inte skulle oroa sig.

Tobias mage och lungor röntgades för att undersöka om cancern spridit sig. En operationstid bokades och drygt en vecka efter att Tobias sökt hjälp opererades han.
– Idag har jag tagit på mig rollen att sprida kunskap om testikelcancer, en sjukdom som är ganska okänd för många. Jag har fått mina vänner och bekanta att nästan dagligen känna och klämma lite på sina pungar.

Läs berättelsen

Uffe, Göteborg

”Hon fnissade när hon sa ’Den ena är större än den andra’. Jag tittade ner, skrattade och tyckte där och då att det var ganska lustigt.”

Ett par månader efter att Uffe haft roligt åt sin egen pung ebbar skrattet ut. Han står i duschen och inser att skillnaden mellan testiklarna inte längre är liten. Den är påtaglig.

Det som Uffe ser och känner i duschen är att den vänstra testikeln är normal och att den högra tycks vara ersatt med en hård golfboll. Han gör som de flesta andra i samma situation och googlar sin oro. Informationen på nätet ger fler frågor än svar. Uffe berättar om hur han hanterade situationen.
– Tankarna snurrade och hjärtat bankade. Till slut bestämde jag mig för att jag var frisk. Jag mådde ju inte dåligt, jag hade ju inte ont och jag kände inget behag. Hur kunde jag då vara sjuk?

Men oron är inte borta särskilt länge. Nästa dag är paniken tillbaka och Uffe ringer vårdcentralen och bokar tid för undersökning. På en privat vårdinrättning, i ett mörkt och skrämmande rum, sitter han sedan med en remiss i handen och väntar på att få göra ultraljud. Läkaren är kortfattad och säger ”Hej” och ”De hör av sig” innan han bokstavligt talat lämnar Uffe med byxorna nere.

Därefter går det någon vecka och på fredagseftermiddagen ringer telefonen. En kvinna på Sahlgrenska meddelar att han ska inställa sig där på måndag. Så där sitter han, i det slitna väntrummet på Sahlgrenska och väntar på att få träffa en ny läkare och få fler besked.
– Så kom domen. Testikelcancer. Läkaren undrade om jag hade några frågor, vilket jag hade, men det fastnade i chocken som just då paralyserade hela min existens. Läkaren säger att allt ska bli bra och att de allra flesta blir det. Uffe lyssnar på orden, men hör inte budskapet. När han lämnar sjukhuset den dagen känns det som hela hans liv är satt i vänteläge. Han ringer flickvännen, föräldrarna och chefen. Han tycker synd om dem och vill inte betunga dem med sin börda.

Därefter blir det dags för operation och alla är där. De kramar hans händer och torkar hans tårar. Han får sömnmedel och rullas iväg för att opereras. När Uffe vaknar upp känner han ingen smärta. Han är kladdig av morfinsvett och rädsla och hör sin flickväns bekanta röst. Han andas ut och får veta att tumören är borta.
– Jag såg det som ett avskrivet kapitel i mitt liv. Nu var det bara att åka hem och börja om.

Två veckor senare är det dags för återbesök och läkaren ler och berättar att cancern inte har spridit sig. Men det blir en cellgiftsbehandling ”för säkerhets skull”.
– Sen fanns det tid för reflektion. Jag undrade om jag fortfarande kan bli pappa. Ingen visste säkert. ”Det kan ta tid”, svarade läkarna svävande. Ett och ett halvt år senare väntar jag fortfarande på att tiden ska ge mig svar.

Idag finner han tröst i en barndomsväns öde. Vännens testikelcancer var omfattande, men ett par år efter avslutad behandling fick han sin första son. Uffes cancer är begränsad och det ger honom hopp. Det har nu gått ett halvår sen operationen och han berättar att det känns som att passera mållinjen – en känsla av svettig eufori. Konditionen och tiden på Göteborgsvarvet var inte vad den brukade vara, men tillfredställelsen större än någonsin.
– Sjukdomen försökte stoppa mig, men misslyckades. Jag lämnade Slottsskogen som en vinnare, säger han stolt.

Läs berättelsen

Frågor och svar

Testikelcancer är inte vanligt i stort, men det är den vanligaste cancerformen bland unga män. Ta dig därför tid att kontrollera din pung – det tar bara några ögonblick. Skulle något vara fel har en tidig upptäckt stor betydelse för en fortsatt behandling.

Varför ska jag kolla min pung?

Det finns inget sätt att förebygga testikelcancer, men det är bra om man själv undersöker sin pung någon gång i månaden. Då kan man lära sig hur testiklarna brukar kännas och det gör det lättare att upptäcka eventuella förändringar. Knölar eller svullnader kan vara ofarliga, men även om det är ovanligt kan det vara tecken på testikelcancer. Skulle något vara fel har en tidig upptäckt stor betydelse för den fortsatta behandlingen.

Hur kollar jag min pung?

Du kollar din pung bäst stående och det är bra om du är på en plats där du är varm och avslappnad, t.ex. i duschen. Lyft upp pungen och låt den vila i ena handen. Använd den andra handens tumme, pekfinger och långfinger. Kläm och känn igenom en testikel i taget. Känn efter hårda knölar, förändringar och svullnader. Kom ihåg att det är vanligt att testiklarna inte är exakt lika stora. Upptäcker du något som inte känns rätt – kontakta din vårdcentral!

Hur ofta ska jag kolla den?

För att upptäcka eventuella förändringar rekommenderas det att du undersöker pungen någon gång i månaden.

Vart ska jag söka vård om jag tycker att min pung känns konstig?

Om du upptäcker att något känns konstigt eller annorlunda rekommenderar vi dig att ta kontakt med din vårdcentral. Kom ihåg att vårdcentralerna är vana vid att hantera alla kroppsdelar och alla olika typer av symptom.

Hur går en undersökning av pungen till?

Den som undersöker pungen känner på testiklarna, bitestiklarna och på sädesledare och blodkärl som finns på varje sida av pungen. Du kan även få lämna urinprov som en del av undersökningen och ibland kan det behövas en ultraljudsundersökning.

Gör en undersökning ont?

Nej! Undersökningen går snabbt och gör inte ont!

Hur märker jag om något är fel?

Var uppmärksam på om:
- en av testiklarna blivit större eller känns ojämn eller svullen.
- testikeln känns tyngre eller om du har en molande värk
- du hittar en hård knöl
- testiklarna känns annorlunda än tidigare på något annat sätt

Symtomen behöver inte innebära att du har fått cancer. De kan uppstå av helt andra orsaker, exempelvis genom att testikeln har vridit sig i pungen eller att du har fått en inflammation i bitestikeln. Även om testikelcancer är ovanligt och förändringarna oftast är ofarliga bör man genast få testiklarna undersökta om man tycker att något känns annorlunda så att man kan få behandling om det skulle behövas.

Vad är
Kolla pungen?

Projektet ”Kolla Pungen” är en kampanj med syfte att informera och lyfta diskussionen kring testikelcancer. Projektet ska sprida lättillgänglig och attraktiv information om testikelcancer – allt ifrån hur man själv undersöker sin pung och upptäcker symptom till vart man söker hjälp och vilka steg man sedan får gå igenom.

Projektet ska även lyfta diskussionen om ojämlik vård. Varför uppsöker män vård i så mycket mindre utsträckning än kvinnor? Varför är det tabubelagt för män att prata om känslor och sjukdomar?

Kolla Pungen är ett samarbete mellan organisationen Ung Cancer och  RCC Väst, RCC Uppsala ÖrebroKunskapscentrum för jämlik vård och Kunskapscentrum för sexuell hälsa.

Beställ material

Du som jobbar på skola/vårdcentral/ungdomsmottagning eller annan plats där du vill sprida information om "Kolla pungen" kan beställa kampanjens material här. I materialet ingår informationsblad, affischer samt vykort med en beskrivning av hur du snabbt kollar dig själv. Materialet är självklart gratis!

Jag vill beställa material!

Vid pressfrågor och övriga frågor

Jennie Elheim
Projektchef Ung Cancer
jennie@ungcancer.se
031-7577111

Ladda ner pressbild 1
Ladda ner pressbild 2
Ladda ner pressbild från Almedalen 1
Ladda ner pressbild från Almedalen 2